Historik

Bilden ovan: Älmhults Folkets hus och park på 20-talet.
Bild till höger: första styrelsen

 
Folkets hus och parker runt om i landet uppstod under förra sekelskiftet ur ett desperat behov av mötesplatser där man kunde driva kampen för rösträtt, demokrati och en allmänt drägligare tillvaro för arbetarna. Föreningar startades och genom att sälja andelar fick man ihop tillräckligt kapital för att bygga egna mötesplatser. Än idag kan man köpa andelar i till exempel Folkets hus i Älmhult. Ofta började man med en park och genom att sedan bedriva nöjesverksamhet kunde man på så sätt få ihop pengar för att även bygga ett Folkets hus. I Älmhult slog ett antal nästan galet engagerade arbetare två flugor i samma smäll direkt! 

Det är nära 100 år sedan ett gäng lokala förmågor i Älmhult gick samman för att anordna cirkus. Mest drivande var Ossian Larsson, även kallad LångeLasse  som var lokledare till yrket men på orten mest känd som en notorisk spexare med glimten i ögat. En annan drivande kraft var Adolf Johansson och kombinationen av Lasse och Adolf bildade det självklara namnet "Cirkus Lassaadolfi". Älmhultsborna var överförtjusta över att ha en alldeles egen cirkus och slöt upp i stora skaror. 

Ganska snart formades drömmen om att spela ihop pengar för att skapa en Folkets Park. Ett par år senare kunde det egentliga arbetet med att bygga parken sätta igång men  det hela skulle visa sig vara något av ett vansinnesprojekt. Allt arbete skedde efter långa och hårda pass på Elme glasbruk eller vid järnvägen. Lönen var låg men ändå hade man energi över att jobba ideellt för att förverkliga drömmen om en egen mötesplats. Gemön var platsen och den var egentligen  alldeles bedrövlig för ändamålet, så vattensjuk att den kallades Paddelgölen av Älmhultsborna. De ansåg (kanske med visst fog) arbetarna som mer eller mindre tokiga där de slet med den vattensjuka marken. Men bara ett drygt år senare stod Folkparken klar och inte nog med det; Den gamla folkskolan på Gemön flyttades en bit söderut och blev Folkets hus. Så när det var dags för invigning hade den framgångsrika cirkusen inte bara genererat en folkpark utan också ett folkets hus! 

Nuvarande Folkets hus byggdes 1964 i anslutning till folkparken och bara några år senare tog föreningens styrelse ett för trakten historiskt och viktigt beslut. En ung och mycket entusiastisk ung herre vid namn Ulrik Wittman hade tagit kontakt med föreningen och ville hyra parken som vid den tiden var något slumrande.  I protokollet från 1967 står att läsa om hur man tog de första utvecklande besluten tillsammans. Korvkiosken skulle flyttas och skjutbanan skulle rivas. Vidare är det antecknat hur Ulrik tackade för förtroendet och lovade föreningen att han "skulle göra Parken ännu attraktivare och snyggare under den nya tiden". Och det är ingen som kan påstå att Ulrik inte höll sitt löfte. Området kom till att utvecklas till ett av södra Sveriges viktigaste nöjesmetropoler med Silverdalen, Golden Hill, Ponderosa (gamla Folkets hus) och Stjärnborgen. 1987 tog sedan Yngve Svensson över parken och fortsatte i samma anda. 2005 totalförstördes parken i en brand där brandkåren inte kunde göra mycket mer än att koncentrera sig på att rädda det som räddas kunde, bland annat det då drygt 40 år gamla Folkets hus. De senaste åren har området och Folkets hus varit föremål för politisk debatt. Boulebanor, kulturstråk och politiska förslag om att ta över huset i kommunal regi. Den senaste nekades vänligt men ännu mer bestämt av föreningen.

Vi som jobbar med föreningen idag är övertygade om att medborgardriven kultur är den bästa formen för att hålla armlängds avstånd till politiken. Så länge den politiska majoriteten står bakom mänskliga rättigheter och demokratiska värden kan skillnaden kännas hårfin, men ett fristående kulturliv är en viktig ryggrad i ett demokratiskt samhälle som håller totalitära krafter stången.

Satsningen och renoveringen 2020 kanske inte är historisk men det finns tydliga paralleller med de engagerade arbetarna som förenades av en idé för nästan 100 år sen. Människor som kommer samman för att man tror på kraften i mötet mellan människor och där avkastningens inte räknas i kronor och ören utan demokratiska värden.